För länge sedan sista inlägget igen. Jag skäms! Fast som försvar kan jag konstatera att sommaren inte är till för att slösas bort med att sitta vid datorn och nörda. Därav denna lilla bloggpaus på ungefär 3 månader.
Dessa hela 3 månader har jag spenderat på Åland, paradisön i Östersjön. Hade verkligen inga höga förväntningar på denna tid. Skulle helst ha stannat hemma i Jeppis då det var dags att packa väskan (den blev aldrig upp packad efter Thailand) och hoppa på bussen ner till Åbo. Men tänk så fel man kan ha. Vilken tur att jag inte drog mig ur, jag har haft den bästa sommaren i mitt liv. Detta skulle dock aldrig ha varit möjligt utan dom andra guldklimparna från Österbotten som också är här, tack till er tjejer och killar. Fast det mestadels blivit till att jag umgåtts med vänner från samma breddgrader som jag själv så har jag ändå också funnit vänner från Åland. Lite svårt är det att närna sig en Ålänning men med tålamod och en öppen attityd så är ingenting omöjligt.
Det roliga är ju att dom flesta unga Ålänningar är blandningar mellan Österbottningar och Ålänningar. Har träffat få hittills som har både mamma och pappa från Åland. Den roligaste kommentaren jag hittills fått följer här: -"...eftersom ni finskor skall hit och blanda er i allt."
På hemmaplan har det också skett en hel del spännande under sommaren. Min kära bror och hans sambo blev föräldrar till en underbart ljuvlig liten tjej den 18 augusti. Vilket då innebär att jag blev faster. Känner mig 10 år äldre redan. Nu måste jag bli ansvarsfull och en god förebild. :) Lilltjejen skall få namnet Ava. Jag känner på mig att hon kommer att bli en liten prinsessa!
Fast saknaden hem ibland är stor så ångrar jag mig inte ett dugg att jag tog chansen att åka till Åland för att jobba åt Viking Line. Så otroligt många dörrar har öppnats för mig och en önskan att jag kommer tillbaka även nästa sommar från Ålands regionchef känns bra att ha i bakfickan. Viking Line är ett stort föregat, och ett växande sådant, vilket är ovanligt i dessa tider.
Känner mig lyckligt lottad som har fått ha så underbara arbetskompisar som jag haft. Sussi, min extra mamma har varit min största stöttepelare på jobbet. Hon har alltid roliga överraskningar i beredskap och står alltid på min sida. Anne, den kunnigste och duktigaste läraren av dem alla. Hade nog aldrig blivit så säker i skorna som jag är nu utan henne. Alla andra på Storagatans kontor har också varit med och gjort sommaren till den bästa ever, alla har varit trevliga, hjälpsamma och tålmodiga med oss sommarvikarier. Jag är helt enkelt väldigt tacksam mot alla kollegor.
Så vad har jag lärt mig av detta, jo, att ge allt en ärlig chans. Man skall inte dra sig ur bara för att det kräver en del uppoffringar och det känns obekvämt. Det obekväma kan bli bekvämt och det bästa man har varit med om i sitt liv.
